Högen till vänster på mitt skrivbord

Jag sitter just nu och diskuterar med min gamla gymnasieklasskamrat Andreas om mitt examensarbete och vad egentligen design är. Då kom frågan upp om projektet syftar till bara design eller till funktion och design. På ett sätt känns det väldigt provocerande att den åsikter finns, men samtidigt förstår jag det. Jag tänkte precis samma sak bara för några år sedan. Men nu, efter några hårda år på Umeås Designhögskola vet jag att det inte är så. Design, och då kanske specifikt Industridesign, är något helt annat.

Design betyder så mycket mer för mig än att bara formge en stol. (som jag ju också uppenbarligen gör om man tittar lite längre ner) I ett sånt fall, när man bara formger något, utan att ha någon tanke med varför man gör det eller om det kommer till någon nytta eller så känner jag att det är i princip så lång från det jag utbildar mig till att bli som man egentligen kan komma. Att bara formge är alltså för mig en annan sak än att designa, man måste hålla isär uttrycken. Jag vet att jag låter som någon gammal skolprofessor som petar i ord på det här sättet, men det är något som provocerar mig så mycket när ordet design har blivit ett modeord som används hur som helst.

Design är ett samlingsord för en ganska låg process. Jag kan ju egentligen bara skriva ur mitt eget lilla perspektiv, men som industridesigner använder vi många olika verktyg för att ta oss igenom designprocessen. Först och främst är det ganska mycket arbete innan man ens börjar skissa på en produkt, som låt oss säga en cykel. Vem ska ha cykeln? Ska man försöka få en grupp människor som idag inte använder cyklar att börja göra det? Ska den vara billigare? Miljövänligare? Lättare att laga? Vad är mest relevant och finns det någon grund för det här problemet eller är det bara jag som person som tycker att det är ett problem.

Ofta så brukar man genomgå en ganska grundlig research i ämnet för att förstå vad som händer och vad det verkliga problemet är. Ibland kan det ursprungliga problemet, efter observationer och analyser visa sig inte vara det största problemet. Det kan vara så att man hittar ett mycket större problem. Ett viktigare problem. Vad snackar han om nu tänker du väl? Pratade vi inte om design nyss? Jo, men kärnan i design är ju att lösa ett problem, vare sig det är på ett väldigt konceptuellt plan eller om det är väldigt realistiskt och sprutas i plasformar dagen därpå. Det viktiga är att det inte är min subjektiva åsikt som slår igenom, utan att försöka se så många olika åsikter som möjligt och skapa sig en objektiv åsikt.

När problemet är faslaget kommer den kreativa fasen. I en kreativ fas försöker man samla alla ideér från så många håll som möjligt och visualisera och konceptualisera dessa (svåra ord) för att sedan kunna undersöka vilket eller vilka av dessa koncept löser problemet på det mest önskvärda sättet. Det kan vara så att ett företag vill ha saker och ting på ett visst sätt och då får man, om man inte kan övertyga företaget om något annat, finna sig i det.

Sen kommer formgivningsfasen, eller konceptförädlingen. Där man finslipar former och funktioner, stöter och blöter olika för och nackdelar med olika saker. Samtalar med användare och hör vad dom tycker om produkten. Men tro inte att man bara pratar med användaren i det här stadiet. Användaren ingår i hela designprocessen. Det är viktigt att inte glömma. Det är ju ändå dom som ska använda produkten när den är klar! Efter några rundor till företaget som ska sälja produkten och till användarna står man förhoppningsvis där med en designad produkt. Som är mer användarvänlig och löser något problem som gamla produkter hade.

Tyvärr är det bara det där sista som folk får se och det enda de får höra är tv-reklamernas skrålande "...köp den nya designcykeln från... !" och de kanske tycker att den är fin eller verkar smart, men de vet aldrig hur mycket arbete det verkligen är bakom produkten.

Nu tror jag verkligen att jag måste sluta skriva på det här inlägget, ingen kommer orka läsa det. Jag hoppas att jag inte bara har förvirrat dig mer, men jag hoppas också du inser att design är mer än bara ett modeord. Och att det finns många fler aspekter av yrket designer och varför det faktiskt finns utbildningar i hur man skaffar sig det yrket.

Jag satt idag på föreläsningen, om projektbeskrivning och projekt i allmänhet, och tänkte på vad jag skulle göra på mitt examensarbete. Det kan vara av ren och skär rädsla att inte ha ett enda förslag att skriva någon projektbeskrivning till som jag gjorde det istället för att lyssna speciellt uppmärksamt.

Idén som formades i min, kanske ibland, överaktiva huvud ispirerades från tvserien Star Trek och sättet de kommunicerar. På 60-talet inspirerade det till skapandet av mobiltelefonen som vi känner den idag. Kan man titta på utvecklingen i Star Trek och överföra det i dagens samhälle?

Som jag ser det nu har mobilteltefonen nått ut till näst intill så många som den kan nå ut till. Äldre personer har i större och större utsträckning börjat acceptera mobiltelefonen och använder den mer och mer. I och med att äldre och äldre personer ser nyttan med en produkt som en mobiltelefon uppstår nya problem kring användandet av produkten. Eftersom som det inte är så vanligt att unga personer har några problem med fingerfärdighet eller syn ser mobiltelefonen idag ut på ett visst sätt. Visst finns det "seniofoner", men dom här sätter en stämpel på personer som behöver sånna och kanske kan få dom personerna att känna sig uteslutna från allmänheten.

I Star Trek går utvecklingen från en handhållen enhet till en enhet som placeras på bröstet. (se bilder) På den andra bilden ser man kommunikatorn, som det heter på Star Trekspråk, sitta längst ner till höger. Den används genom att den som vill prata med någon slår lite lätt på enheten och säger namnet på personen som ska kummuniceras med. Det skulle betyda att personer med problem i händer och syn inte skulle ha lika stora svårigheter att använda en sån produkt.

Ja, det är bara en idé, men det är ju alltid nånting. Kommentera gärna.

Jag har gått i sommar och funderat på om det skulle vara möjligt att starta eget företag. Min tanke var att jag skapar 3d renderingar som presentationsmaterial åt företag, som kanske inte har kompetensen eller tiden och personalen att göra sånna saker. Jag har egentligen inte kollat upp så mycket hur ett sånt företag skulle klara sig på över huvud taget, men jag tänkte under hösten försöka lägga ut lite krokar och kontakta lite folk som kanske skulle vara intresserad av sånna tjänster.

Jag skulle såklart behöva mycket mer övning inom 3d-rendering för att kunna driva något sånt med större framgång, men jag känner att jag skulle kunna lära mig så mycket om det fanns lite krav på ett bra utförande från någon annan.

Eftersom 3d-renderingen även är till stor del en hobby, som jag håller på en hel del med, skulle det vara roligt om det kom till nytta. Kanske både för mig och för någon annan.

Nu ska vi diskutera våra praktikerfarenheter med 2:orna och fika (såklart). På återseende.

Nu har skolan satt igång igen. Dags att börja mitt sista år på Umeås designhögskola och min väg mot min examen med den fina titeln, "Bachelor of arts in Industrial Design". Tyvärr har jag inget intressant projekt som jag kan skriva om, vi har nämligen diskuterat studieplanen för vår utbildning tillsammans med ettorna och tvåorna. Vilket låter ganska trist, men det är väldigt tryggt att skolan har en så tydlig bild över vår utbildning. Det känns bra att allt är genomtänkt.

Det enda jag kan visa upp idag är ett projekt som två av mina klasskamrater har jobbat med i sommar. Det är en projekt med Viking line och deras vision för de framtida skeppen. Ja, kolla gärna in det på länken nedan.

http://www.nyan.ax/nyheter/?news_id=36143&news_instance=2

Nästa vecka börjar vår sista skisskurs, så då kommer jag förhoppningsvis kunna visa upp lite nya, och förhoppningsvis schyssta skisser.